Tallen

Utanför mitt fönster ser jag långa
svepande ymniga grenar av en tall
som tycks ha växt på måfå
utan föredöme eller mall.

Inte en enda barrig släkting
så långt ögat kan nå
som vår tall kunnat se eller
till förebild få.

Grenar har den som rörs av
vinden och nästan marken kan nå
men en ståtlig hög tall är den ändå.
För några meter opp har den ändrat
sitt växtförlopp.
Där strävar två mäktiga stammar
mot höjd. Där fåglarna trivs fast
mången granne med tallen inte är nöjd.

Dess rötter växte ett slag
så stigens asfalt sprack.
Då hördes mycket ack och ve
för någon olycka kunder säkert ske.

Hugg ner den! Ta bort den!
Kanske dör den av kopparspik.
Förslag om metoder var mycket rik.

En dag blev jag kvitt mina kval.
för rötterna täcktes av nytt material.
Men undrar ändå, hur en ovanlig tall
kan förarga så, och få många att
stå på kant mot en högväxt husdrabant.

Har ofta undrat vad anledningen
var och tycker att Det udda är
oftast minst till besvär.
Och – tallen står kvar år efter år
och nya skott och kottar den får.


av Laila Ryngebo