Min dynamiske vän oktober

av Magnus Wilhelmsson

Du är min födelsemånad aprils spegelbild, du är min kärleks födelsemånad, du är oktober. Då april kommer med ljus och pånyttfödelse så kommer du med mörker och död samt en vissnande framtid. Inget är så dystert och samtidigt så fräscht som just du. 

Jag saknar sommaren med dess värme, bad och långa kvällar. Dagar fyllda av upptåg och nätter som aldrig tar slut. Men jag behöver också något annat, jag behöver hösten och framförallt dig oktober. Med dina mörka kvällar, friska vindar och din melankoliska svepning över staden. Ingen annan månad är i närheten av ett sådant  ödesmättat uppträdande. 

I skiljelandet mellan sommarens ljusa tid och … något annat, tvingas man lyfta eller sjunka. Semestertiden är över och arbetsdagarna tycks aldrig ta slut. Det iskalla skenet från lysrören i köket blänker i den stålgrå diskbänken. Dysterhet och depressiva tankar dansar i dess sken likt strålkastarljusens sken på fotbollsplanen nere i hamnen.  

I Tyskland strider man till fest, oktoberfest. Du har fullt upp med din egen strid … eller fest. För så är oktober, det finns bara en av dig och ingen är som du. Man vet aldrig på förhand vilken strategi du kommer att ha och hur du har tänkt att påverka just mig i år. Du tar kommandot med din härskarteknik,  underblåst av ditt läge efter den ljusa årstiden, med ditt mörker och din kyla. Du väjer inte för något och du gör precis som du vill, det är alltid ”du mot de andra”. 

Fast jag har träffat dig så många gånger förr så är jag aldrig beredd på det du har att erbjuda nästa gång vi ses. Du är en solitär och en egen karaktär, i ett pussel som någon har bestämt består av 12 bitar. Nu är du här igen och jag ser med både längtan och fruktan, fram emot att få träffa dig för 50:e gången.