Corona-tid

av Leif Svensson


Det är skönt att vara ensam på dagarna nu. Det är helt ok att inte göra något speciellt. Man kan inte resa. Så man  vistas i sin stad, sitt kvarter, håller sig inne nästan jämt. Många dagar på raken utan mål. Skönt slippa alla planer.
Alla andra är också hemma och verkar rätt nöjda med det. Men om solen skiner är det trängsel i tunneln till parken. Jag bryr mig inte alls om vädret. Om det är kallt stannar jag inne dagar i sträck.

Jag stannar i sängen så länge jag vill. Joggar sen till parken eller hoppar till zumba framför datorskärmen. Jag kan måla ett porträtt. Se en film på Netflix. Beställa mat online. Laga middag åt familjen. Det är lagom med sysslor så att livet kan flyta på.  Somnar när som helst eller är vaken hela natten.

Måsten och borden finns inte längre. Jag är omgiven av olika föremål. Men de har heller ingen större mening i pandemin. Tankarna står stilla.  Det sägs att meditation går ut på att utplåna små och stora tankar som styr oss dygnets vakna timmar. Att vara i covid-19-pandemin är som en enda stor meditation.

Men så en onsdag i mitten av april ändras allt. Tegnell hade sagt att smittan ska få spridas lagom mycket, samtidigt som den äldre befolkningen skyddas. Smittan är nu inne på sjukhusen och på platser där just de äldre finns. Dödstalen börjar stiga snabbt. Jag tänker på hur det gått i länder där pandemin fått ett starkt fäste och får en känsla av panik. Jag känner mig totalt i händerna på en myndighet som jag inte längre känner något förtroende för.

På natten ser jag en  bild från en barnbok. Från historien om råttjägaren från Hamelin. Staden som invaderades av stora råttor. En främling kom och erbjöd sig att eliminera råttorna med sin flöjt, men efteråt fick han ingen belöning. Som hämnd lockar han då med sig alla barn med sina flöjttoner. Ingen försöker stoppa flöjtspelaren.

ABBA har gjort en låt på detta tema. Detta är en del av texten till låten, The piper:

Vi följer alla en konstig melodi
Vi lystrar alla till en ton
Vi följer flöjtspelaren

Han gav dem en dröm
Han förförde alla i landet
Och rädsla var hans vapen
Så de lät honom spela
Spela bort deras förnuft.


I vissa tolkningar av sagan symboliserar flöjtspelaren liemannen under en epidemi. Historien användes förmodligen för att bearbeta sorgen av det stora antalet barn som dog under pesten. Men den säger också att det kan vara farligt att följa en enda räddare i nöden. Såsom ABBA tolkar sagan. Att inte reagera utan istället vara passiv och bara lyssna på flöjtspelaren/experten.