Omdöme Tequilas dröm/BTJ

Tequilas dröm erbjuds i häfte 2017:06 med denna recension:

I sammanlagt 17 noveller skildras här utanförskap och klassamhälle i
nutida Sverige. Det handlar om en förtryckt arbetarklass, oftast
bestående av folk med utländsk härkomst, som tvingas ta de sämsta
jobben för de lägsta lönerna. Novellerna är väldigt träffsäkra
och målar upp en bild av det svenska samhället som alltför sällan
förmedlas. Och mitt i allvaret anlägger författaren en lågmäld
humor som effektivt förstärker huvudpersonernas utsatthet. Han vrider
och vänder på språket, lägger orden i huvudpersonernas munnar och
låter dem prata på bruten, ogrammatisk svenska. Mellan varje novell
sprängs korta aforismer in. De kommenterar världen och människans
utsatthet och litenhet i den, vilket underfundigt knyter dem till
novellerna och bokens övergripande tematik. Oscar García, född 1963 i
El Salvador, bor och verkar sedan 1984 i Sverige. Han har tidigare
skrivit barnböcker, noveller och romaner, omväxlande på svenska och
spanska.

Dan Brundin/Bibliotekstjänst BTJ

Tequilas dröm

I titel novellen Tequilas dröm smyger Garcia skickligt in handlingens huvudtema; relationen mellan en gammal man och hans hund. Här beskrivs både kylskåp, dess innanmäte och badrum innan taxen plötsligt dyker upp i badrumsspegeln. Senare speglas hela berättelsen i det som visar sig bara vara en dröm. Ordens associationer, hantverket i texten blir vägledande i dessa ofta dråpliga noveller.
Problematiken kring att vara invandrare i Sverige är något som Garcia tar sig an i flera av novellerna och även i aforismerna. De stilistiskt olika greppen ger författaren möjlighet att spegla verkligheten på olika sätt. Detta kan föra tankarna till både satir och expressionistiskt (eller surrealistiskt) måleri. Språket är sådant att bilder ständigt frammanas. Författarens första jobb i Sverige är på en fabrik för slakt av grisar på löpande band:
”Golvet var täckt av fett och blod. Små köttbitar och benrester låg överallt. Per drog i en sladd som hängde från taket. En dörr av hårdplast öppnade sig framför oss”.
”När kedjan tog slut hade grisarna försvunnit. För två timmar sedan var de fortfarande levande, som många andra djur och människor. Nu låg de paketerade i olika kartonger färdiga för transport.”
Det är just närmandet och behärskandet av det nya språket som är styrkan i Garcias författarskap. Han har en förkärlek för vardagens/arbetets platser och detaljer. Visst är det inte första gången som en invandrare lyckas tillföra svenska språket nya möjligheter just genom sin position som outsider?
De rum vi rör oss i, i många av novellerna, är den lågavlönades vardag; städjobben, fabrikerna och SL vaktkurer. Här är ingen hemma och stadens människor passerar som myror. Närvaron skapas dock just genom författarens behov eller tvång att manifestera sig själv och utkämpa sin rätt i dessa kalla rum. Säkert finns det många som dessutom delar hans erfarenhet. Hemortsrätten är inte given. Men ljuset sipprar in genom sprickorna som det heter och ibland först i samband med döden. En råttas perspektiv från sina gömställen i en virrig gammal dams lägenhet säger kanske mer om vår samtid än det mänskliga perspektivet.
Den papperslöse arbetaren existerar i en skuggtillvaro. I en av författaren återgiven och autentisk invandrarsvenska avslöjas häpnadsväckande och upprörande villkor.
Den bild som pryder omslaget har intressant nog skapats för en annan berättelse av undertecknad som utspelar sig i 1800-talets Sverige. Att bilden trots det passar in i den högst nutida novellsamlingen ”Tequilas dröm” gör mig glad! Kanske är det så som det heter i en av aforismerna: ”I mitten på 1800-talet åkte vi härifrån. Nu är vi tillbaka, men ingen känner igen oss”.

Bo Bergstrand